besök på förlossningen

Vet ni, man ska aldrig ropa hej innan man är över bäcken! Igår skrev jag att jag mår så himla bra nu och att jag inte lider av några svårare graviditets smärtor än. I natt och idag har jag minsann fått känna på sammandragningar. Det börjar nu. Jag gissar att det är någon typ av förvärkar? Kroppen förbereder väl sig på vad som komma skall. Om jag sitter eller ligger ner kan det släppa för en stund med är jag uppe och går så är magen mestadels alldeles stenhård.
 
Vi var till sjukhuset idag då de hade öppethus på förlossningen och bb. Jag var där förra gången då det ordnades öppethus i oktober men då med svärmor eftersom att Anton var på älgjakt. Idag var A med och fick se alla utrymmen. Den här gången fick vi vänta jätte länge. Det var mycket folk och det fanns heller inte mycket plats att sitta på vilket gjorde att samandragningarna blev kraftigare då vi fick stå länge. Efter nästan en och en halv timmes väntan blev det vår tur och vi guidades runt av en av de alltid så glada barnmorskorna. Jag har verkligen fått så bra bild av och förtroende för förlossningen och bb på Vasa centralsjukhus! Alla verkar jätte trevliga och man känner sig mer än välkommen! Den här gången kändes det också bättre för mig. Förra gången fick jag små ångest inne i förlossningsrummet men denna gång kändes det bekant och bra!
 
Nu närmar det sig med stormsteg och vi har bestämt oss för att inte planera in något speciellt de kommande veckorna för att kunna ta det lugnt och vila. Jag känner att det är det som min kropp behöver. Den säger ifrån då jag är igång allt för mycket. Snart har vi honom här vår efterlängtade, älskade lilla skrutt!